2014-05-10
21:48:00
suck!
Igår var vi iväg och tävlade på Ericsberg. Förra året fick jag följa med Martin på Ericsbergs "sommardressyr-tävlingar" och nu fick jag tävla där själv, det kändes ganska mäktigt måste jag säga. Det var absolut en av de bästa och sämsta tävlingar jag någonsin har varit på. Miljön, anläggningen och arrangemanget i sig var helt fantastiskt. Överallt var det proffs, tjusiga lastbilar och fina hästar. Ja allt var grymt, förutom en liten sak... Micke...
Redan på framridningen kände jag att allting inte kändes riktigt bra. Han bjöd inte riktigt fram och kastade en del med huvudet. Jag tänkte att det förhoppningsvis så slappnar han av snart och börjar bjuda mer in i handen. Jag red fram precis på samma sätt som ja brukar göra, men det släppte liksom aldrig. Den bästa medicinen brukar vara att rida mycket övergångar, men det funkade inte heller. Mamma försökte hålla mig lugn, men tillslut kom snälla Jennie och hjälpte till. Inte för att det gick att göra något egentligen. Han blev en aningen bättre, men jag kände fortfarande att han gick och tjurade emot.
Väl inne på banan kändes han riktigt fin i första travökningen så jag tänkte att det här kanske kan gå bra faktiskt. MEN sen skulle jag rida en öppna och då börjades det igen. Han kastade med huvudet och var inte alls med på noterna. Så fort jag tog i tygeln stretade han emot. Ingenting funkade, man jag red på ändå så han fck tagga ner och så att jag fick "vinna" över honom. När jag bara hade lite kvar valde jag att utgå.
Just nu känns det inte kul för fem öre. Självförtroendet sjunker till botten och man liksom tappar hoppet. En av domarna skrev "Synd! Fin häst med bra galopp. Bryt ihop och kom igen!". Det är precis det jag tnker göra. Just nu är jag fortfarande på "bryt ihop stadiet" , men snart tänker jag bita ihop igen och köra vidare. DET SKA GÅ! Vi är så himla nära nu. Bara han går som han gör hemma så kommer resultaten bli helt annolunda. Men det var just det....
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Hej tjejen!
Jag förstår din besvikelse. Men kom att tänka på Charlotte Haid-Bondergaard som hade det så där med sin Triviant. Det släppte ju för dom efter ett tag så jag tror rätt medicin är att bryta ihop å sen komma igen. Men det kan ju inte vara så lätt :( Lider med dig då du är en sån otrolig talang och Micke kunde ju bjuda till lite mer än han sätter sig på tvären... Stor kram <3