Victoria Logård

Åå vad jag är glad, det känns som att vi äntligen har kommit lite på rätt väg. Den senaste veckan har vi lagt om träningen helt. Micke har ju varit väldigt svår i formen och under de senaste veckorna har jag verkligen tänkt "vad gör jag för fel?!". Jag och mamma gick och grumlade och grumlade, men så kom vi på att det måste vara för att jag blir för spänd i armarna. Som jag har skrivit tidigare så bad jag Julia rida honom för att få höra vad hon tyckte. Hon testade att bara rida med en massa ben och säte och suuuperlätt i handen. Då gick han jättebra och sen dess har jag fokuserat på att göra på samma sätt. Det har inte varit lätt. När man vant sig vid något så är det lätt att hamna i samma "fälla" igen, men jag har känt en väldig skillnad.

 

På framridningen idag kändes han kanske en aningen trött (inte så konstig med tanke på hur fullbokad hans helg har varit). Men jag fokuserade bara på att rida precis på samma vis som jag har gjort de senaste dagarna och efter ett tag kom han igenom ganska bra. När vi kom in på banan fick han helt plötsligt en väldig energi. Vanligtvis brukar han bli seg på banan, men nu gick det nästan lite för fort. Det var fullt med solkatter i ridhuset, vilket vanligtvis brukar vara livsfarligt enligt "lilla" Micke, men idag kunde vi faktiskt vara kompisar med dem med. Bara det är ett stort framsteg! Programet flöt på ganska bra. Hela tiden fick jag vara superlätt i handen och försöka rida med så små hjälper som möjligt. Vi hade lite missar här och där, men det känns som att det mest handlar om samstämdhet- något vi verkligen måste fortsätta öva på. Dock räknade jag fel i en serie, men det tar jag på mig helt själv. Så ja, på det stora hela är jag just nu så himla lycklig över att vi äntligen är på rätt väg. Känns så himla kul!!! Resultatet brydde jag mig inte så mycket om, vi fick 62% och kom på 11e plats, så det var helt okej, men jag hoppas att snart, snart kommer det lossna och bli betydligt bättre!