2013-08-03
10:48:18
Det enda som behövdes var tid
Jag är så glad!!! Nu har vi haft Florence (min 1-åring) i lite drygt 2 månader. När vi hämtade henne var hon minst sagt speciell. Det gick inte att ta i henne överhuvudtaget. Så fort man kom nära skuggade hon undan eller vände rumpan till och sparkade. Allt efter som tiden har gått har hon accepterat oss mer och mer, men det har gått långsamt. Igår hände dock ett mirakel. När jag tog in henne från betet kunde jag för första gången sätta på grimman! Dessutom kunde jag lyfta ett framben och borsta på henne. Så himla häftigt! Jag tror att det har varit bra för henne att få ha gått på bete och därmed ha fått både tid och distans från en ordentlig närkontakt från oss människor. Nu verkar det som att hon har accepterat oss och det går äntligen att hantera henne som en "vanlig" häst. Otroligt skönt och roligt!
